Rebecka Halling

En äkta vän Y

I dag känner jag för att skriva av mina tankar som har snurrat runt i mitt huvud jag vet inte hur länge.

Under den senaste året känns det som om alla har förändrats totalt. När man börjar i sexan får man oftast nya vänner och dessa ska man leva och arbeta med under 4 år.

Jag går sista terminen nian och har snart gjort det med mina klasskamrater. Jag kan inte komma på någon av dem som inte har förändrats, alla har gjort det på något vis. Alla har gjort misstag någon gång, alla har gjort fel. Det finns väldigt mycket som alla har gjort...

Om jag tänker tillbaka ungefär 2 år om inte mer så har jag aldrig varit med om och fått veta så många konflikter som det har varit med våran klass... Ingen person är den andra lik, alla är olika, vi födda och det kan vi inte göra någonting åt. Alla har sina bra och dåliga dagar och alla gör vi fel någon gång i livet, men det måste man leva med. När man vet att man har gjort fel ska man inte skylla på någon annan och speciellt inte någon av sina bästa vänner! Man ska helt enkelt erkänna okej förlåt jag gjorde fel. Men om man inte gör det finns det stor risk att det orsakars bråk som egentligen kanske var helt onödiga Om man hamnar i ett bråk är det också stor chans att man blir sårad. Därför är det enormt viktigt att vara ärligt. Utan konflikter hade man inte kunnat leva. Om det är någonting som inte känns rätt så måste man kunna berätta det för åtminstone sina bästa vänner. Alla har åsikter om saker och ting och det måste man få berätta, så är det bara. Man kan inte bara gå runt och låtsas som ingeting, det fungerar liksom inte så. Vi blir också alla sårade någon gång, men för att göra saken bättre kan man prata om det och försöka börja om från början... Eller om man helt enkelt inte vill göra saken bättre, okej det är upp till den personen, men då vet också den personen vad som kommer hända och det är väldigt synd tycker jag... Men det är upp till var och en.

Sedan jag började sexan har jag fått nya vänner för livet, men några av dom har jag känt sedan jag var liten. Jag är otroligt tacksam över att jag har er! Jag vet inte riktigt vad jag skulle göra utan er... Men i det hela har jag tyvärr mist några av mina vänner, eller det kanske är fel uttryck men man glider helt enkelt i sär. Man växer i från varandra helt enkelt.

Under sitt liv får man även veta vilka vänner som är äkta och vilka som är falska. Man märker ganska snabbt på en person om den är falsk och det är synd. När man har känt varandra ett tag börjar man lita på varandra, och kanske till och med börjar man berätta privata saker, som inte vem som helst skulle fått reda på.

Det värsta en vän kan göra är när den berättar sådana saker för andra människor, det spelar ingen roll vem, bara någon få reda på det så vips så vet alla det och tillslut så får den personen som berättade det reda på det. Då är det ju ganska enkelt för den personen att veta vem som skvallrade (?!)

jag säger bara det, om man vill ha kvar sina vänner så måste man vara ärligt, inte gå bakom ryggen, inte säga falska rykten, kunna bevara en hemlighet. Det finns nog rätt mycket att rabbla upp, men det är vad jag tycker är de viktigaste, men man får inte glömma att man ska sprida glädje och kärlek till varandra, trösta, skratta och ha kul tillsammans!

Detta var lite av mina funderingar, hoppas att ni läser det!

Ni är underbara! <3