Rädd

the fear will always be in my heart

Hur är läget? Själv mår jag väl rätt okej. Men det som har hänt kommer alltid att finnas i mitt hjärta, vilket gör att jag alltid kommer få leva med det. Jag har fått en rädsla i kroppen som jag kommer ha under hela mitt liv, jag har alltid varit mörkrädd och har ofta tankar om "tänk om det skulle hända" men jag tycker att det har börjat bli bättre, men nu har det bara blivit sämre! Vet inte om jag någonsin kommer få bort det igen och det känns väldigt jobbigt att känna så. Eftersom man inte kan spola tillbaka tiden så kommer jag få leva med detta... Jag vet själv att det är tufft nu så här i början, och det känns riktigt skönt att jag har nära och kära som finns där när jag behöver dom. Det är det bästa med dom man älskar, att dom finns där för en!

Det är ett ganska känsligt ämne att prata om nu just för tillfället, men samtidigt vill jag göra det för då kan jag berätta precis hur jag känner. Det är det värsta jag vet när man ska gå och bära på saker som man inte berättar, jag vill helst prata ut om det är något jobbigt.

Det känns verkligen i hjärtat detta, att veta att det har varit främmande människor i mitt hus, tänk så har dom iakttagit oss på kvällar/dagar utan att vi har vetat om det, planerat att dom ska bryta sig in, rotat bland våra saker, snott saker och sen bara försvunnit som om ingenting har hänt. Det är det som är värst, tänk så känner vi dom? Jag skulle verkligen vilja veta vilka dom var, för det känns jobbigt att veta att det är fria och kan göra precis vad dom vill... Jag vet dock att poliser inte lägger så stor energi på sånt här, men när det väl händer en själv så vill man verkligen att dom ska göra det! Det är ju inte direkt det första man tänker att någon ska göra inbrott i ens hus och det är heller inte så stor chans att det händer... Men det fick jag uppleva.

Är ledsen för min dator, jag hade en massa minnen från hela detta året och nu är dom borta, alla mina filmer, mina dokument och min musik, ALLT är borta!

Vill tacka alla som har funnits som stöd och att det är enormt skönt att veta att ni bryr er!

Usch det här är jobbigt...