Tjolahoppsan!
Detta kan bli ett långt inlägg jag får se, men det är inte en vanlig bloggdag och jag är inte tillbaka så som jag skrev förut. Men jag känner för att skriva ner mina tankar, fick nämligen en tankeställare i skolan och jag har även andra tankar jag har haft på senaste. Så varför inte ta tiden att skriva av mig lite?
Idag i skolan när vi hade etik fick jag en tankeställare vad livet handlar om. Jag, Linn, Jennifer och Jossan gick in riktigt djupt in i detta ämnen vilket fick våra hjärnor att börja tänka. På etiken arbetar vi med biologisk människosyn, då ska vi ta reda på hur människorna kom till och hur vi har utvecklas och varför osv. Vi började titta på en massa fakta om gener och vår utveckling, något som jag läste är att vi människor föds relativt tidigt när vi inte kan kontrollera oss själva, utan vi behöver hjälp av våra föräldrar för att överleva. Det är för att en levande kvinna inte kan föda en såpass stor unge med en sådan stor hjärna som vi har när vi är full växta. Det är därför barn växer och lär sig saker så fort när de är små barn, bara för att deras hjärna utvecklas osv.
Något som också är läskigt att vi kan ärva saker från våra förfäder, varför fick jag just min mammas leende och inte min pappas, varför fick jag fräknar på näsan, varför är jag lika lång som min mamma t.ex. Vi kom på en hel del exempel på lektionen idag och det läskigaste var när vi läste om framtiden, att man då kanske kan bestämma vilken ögonfärg man vill ha på sitt barn, våra tänder kommer förminskas för att vi inte äter saker som vi behöver anstränga oss över, vi kommer bli vitare för att vi är mer inomhus, vi kommer också att bli mycket längre än vad vi är nu, det stod att 215 cm kommer vara en normal längd i framtiden! Herre gud, jag blir mörkrädd bara när jag tänker på det. Det är helt stört att vi människor utvecklas så som vi gör.
När vi väl hade kommit in på detta ämnen började vi snacka om att våra liv borde ha en mening, att våra liv måste betyda någonting. Varför tänker jag just i min kropp och inte i en annans? Varför kan jag bara tänka i mig själv och ingen annan? Varför är just jag bra på vissa saker, medan andra kanske inte alls kan det? Varför är vi olika duktiga på saker och ting? Varför dör vissa barn och ungdomar så tidigt? Varför får vi sjukdomar? vad händer efter döden? Hur ser min framtid ut? Ja, det finns en hel del jag kan rabbla upp. Det värsta är att om man tänker om jag aldrig hade gått dit eller träffat han/hon så hade det aldrig hänt. Allt måste ha en mening helt enkelt, varför finns det då annars liv?
Ja, det var så här våran lektion såg ut idag, är vi ensamma om att tycka så här eller är ni också lika nyfikna? Var bara tvungen att skriva ner detta någonstans och mitt bästa alternativ var att göra det här.
Något jag också vill berätta att jag känner mig otroligt lycklig. I bland undrar jag om det är bara jag som lever så här bra som jag gör. Jag är verkligen otroligt tacksam över allt det jag äger och har. Utan mina vänner, pojkvän och min familj hade jag aldrig varit den jag är idag. Bara under det senaste halv året har mitt liv förändrats, jag har stärkt mitt självförtroende och accepterat den jag är. Jag kommer aldrig att kunna ändra mitt liv till någon annans, utan mitt liv det är bara mitt och ingen annans. Så varför slänga bort den chansen när man bara ha en enda. Jag har också börjat se livet som en utmaning och göra just det jag vill göra och inte låta någon annan bestämma över mig bara för att dem tycker si och så. Jag tycker att man ska se sin kropp som sin bästa vän, att behandla och vara omtänksam över när den inte mår bra. Liksom så vi gör när våra vänner eller andra nära inte mår bra.
Jag tycker att man ska ta vara på det man har och vara glad över det, visst vill vi alltid ha det bättre. Men om man själv tänker efter har man det rätt bra, till skillnad från andra här i världen.
När ditt liv känns piss och du vill bara försvinna, se det som en utmaning istället. Jag säger det här också det var någon mening över att det just hände, så därför måste man gå vidare och se mot framtiden istället. Jag har också börjat tänka mer positivt och inte negativt, för man vinner inget på att tänka negativt det förvärrar bara situationen.
I bland önskar jag att jag kunde göra det bra för alla och inte bara för mig själv. Ett ordspråk som vi flesta säger Det löser sig, allt löser sig.
Haha, ja jag sa att detta inlägget skulle bli långt. Undra om det är någon som ens kommer att orka läsa det. Jag var bara tvungen att skriva ner mina tankar och hur jag känner just nu. Så om ni vill börja tänka mer positivt så tycker jag ni ska läsa detta.
Vet som sagt inte när jag kommer tillbaka, vi får se. Men här har ni i alla fall ett långt inlägg att läsa, om ni vill läsa om mina tankar!
Ha det underbart så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar